'det ar val sant man far rakna med om man ar i afrika mer an tjugofyra timmar', som min bror sa.
dehydration, som det heter pa engelska. foljden av allt for varma dagar samt slarv med vattendrickandet. dessutom glomde jag ta med mej vatskeersattningstabletter den har resan. dom ar varda sin vikt i guld har. for man kan dricka hur mycket vatten som helst, men om inte vattnet stannar i kroppen sarskilt lange, sa gor det ingen nytta. vatskeersattningen haller kvar vattnet, det ersatter det egentligen inte. salter som binder vattnet, och den grejen.
att ha feber ett dygn ensam pa ett hotellrum i afrika skrattar man inte at. istallet kanner man sej ganska liten och skor. jag sov inte mycket natten da febern satte igang. konsten att ha feberdrommar kraver nastan sitt egna resetips. jag lag mest och lyssnade pa en arg hund och vid femsnaret satte boneutroparen i den narliggande mosken igang. vanligtvis brukar det vara ett noje att vakna upp den korta minuten till den vackra sangen. men det var det inte den har natten. dessutom jobbade fel kille i minareten den natten, sa sangen var inte sa traffsaker.
nar staden vaknade vid sex pa morgonen och jag svettig och angestfylld vaknade upp till ljudet av stolar som drogs over kakelgolvet pa hotellets innergard, da ville jag do. sen mindes jag med ens att jag tagit med mej apotekets oronproppar. jag tror dessa raddade livet pa mej, eftersom de lyckades stanga ute en ratt hogljudd konferens. och jag sov gott hela dagen.
och ja, allt viktigt man ska ta med sej kommer fran apoteket; oronproppar, mygga, sololja, panodil, dimor(!), plaster, vatskeersattning. allt framlagt av en odmjuk apotekare dar hemma om man berattar vart man ska.
igar ville jag sjunga: 'lange leve monopolet!', nar oronpropparna var pa plats.
man kan ocksa ta med sej malariaprofylax, om man ar san. men det rekommenderas mest till sma flickor med flator. det mesta kan man annars vaccinera sej mot. och det man inte kan vaccinera sej mot skyddas bast av kondom, som billigast ocksa inhandlas pa apoteket.
runt fem pa eftermiddagen vaknade jag, hungrig. men utan matlust. tankte jag kanske skulle gora bast i att stoppa i mej nagot. salt och sant, som sagt. jag gick ut pa gatan och kopte ett paket kex. sen gick jag in till hotellbaren och bestallde tva kokta agg. jag fick vanta i en timme, lite drygt. och jag undrade vilken kock som behover en timme for att koka nagra agg. det basta var att det ena agget liksom maste ha legat over vattenytan, sa halva var geleaktigt. det andra agget hade helt klart kokat i en timme.
medan jag vantade satt den oroade receptionisten med mej vid bordet och ville vet hur jag madde, och sa vidare. i afrika ar feber nat man dor av, sa folk blir i allmanhet valdigt oroade. jag satt dar och berattade om att det inte var sa farligt, men att det komplicerade saker och ting, och att jag dessutom hade tankt aka till kampala for att fixa lite, och nu var tvungen att skjuta upp resan dit. efter ett tag upptackte jag att hon satt med lite uppsparrade ogon och sag oforstaende pa mej. da insag jag att jag suttit dar och pratat med henne pa svenska. da insag jag ocksa att febern inte riktigt var borta an, och att jag inte var tillbaka pa banan.
jag at mina agg. gick upp pa rummet. och sov gott hela natten. med mina oronproppar.
dehydration, som det heter pa engelska. foljden av allt for varma dagar samt slarv med vattendrickandet. dessutom glomde jag ta med mej vatskeersattningstabletter den har resan. dom ar varda sin vikt i guld har. for man kan dricka hur mycket vatten som helst, men om inte vattnet stannar i kroppen sarskilt lange, sa gor det ingen nytta. vatskeersattningen haller kvar vattnet, det ersatter det egentligen inte. salter som binder vattnet, och den grejen.
att ha feber ett dygn ensam pa ett hotellrum i afrika skrattar man inte at. istallet kanner man sej ganska liten och skor. jag sov inte mycket natten da febern satte igang. konsten att ha feberdrommar kraver nastan sitt egna resetips. jag lag mest och lyssnade pa en arg hund och vid femsnaret satte boneutroparen i den narliggande mosken igang. vanligtvis brukar det vara ett noje att vakna upp den korta minuten till den vackra sangen. men det var det inte den har natten. dessutom jobbade fel kille i minareten den natten, sa sangen var inte sa traffsaker.
nar staden vaknade vid sex pa morgonen och jag svettig och angestfylld vaknade upp till ljudet av stolar som drogs over kakelgolvet pa hotellets innergard, da ville jag do. sen mindes jag med ens att jag tagit med mej apotekets oronproppar. jag tror dessa raddade livet pa mej, eftersom de lyckades stanga ute en ratt hogljudd konferens. och jag sov gott hela dagen.
och ja, allt viktigt man ska ta med sej kommer fran apoteket; oronproppar, mygga, sololja, panodil, dimor(!), plaster, vatskeersattning. allt framlagt av en odmjuk apotekare dar hemma om man berattar vart man ska.
igar ville jag sjunga: 'lange leve monopolet!', nar oronpropparna var pa plats.
man kan ocksa ta med sej malariaprofylax, om man ar san. men det rekommenderas mest till sma flickor med flator. det mesta kan man annars vaccinera sej mot. och det man inte kan vaccinera sej mot skyddas bast av kondom, som billigast ocksa inhandlas pa apoteket.
runt fem pa eftermiddagen vaknade jag, hungrig. men utan matlust. tankte jag kanske skulle gora bast i att stoppa i mej nagot. salt och sant, som sagt. jag gick ut pa gatan och kopte ett paket kex. sen gick jag in till hotellbaren och bestallde tva kokta agg. jag fick vanta i en timme, lite drygt. och jag undrade vilken kock som behover en timme for att koka nagra agg. det basta var att det ena agget liksom maste ha legat over vattenytan, sa halva var geleaktigt. det andra agget hade helt klart kokat i en timme.
medan jag vantade satt den oroade receptionisten med mej vid bordet och ville vet hur jag madde, och sa vidare. i afrika ar feber nat man dor av, sa folk blir i allmanhet valdigt oroade. jag satt dar och berattade om att det inte var sa farligt, men att det komplicerade saker och ting, och att jag dessutom hade tankt aka till kampala for att fixa lite, och nu var tvungen att skjuta upp resan dit. efter ett tag upptackte jag att hon satt med lite uppsparrade ogon och sag oforstaende pa mej. da insag jag att jag suttit dar och pratat med henne pa svenska. da insag jag ocksa att febern inte riktigt var borta an, och att jag inte var tillbaka pa banan.
jag at mina agg. gick upp pa rummet. och sov gott hela natten. med mina oronproppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar