konsten att vara tillbaka

tillbaka pa jobbet sen drygt en vecka. mycket har hant dom tre veckor jag inte bloggat pa, saklart. men gulu ar sej likt. och inspelningen kommer narmare med stormsteg, som man sajer.

under den senaste veckan har jag hunnit hitta alla inspelningsplatser och castat mina tva huvudkaraktarer. castingen ar roligast. ocksa i afrika. jag fick liksom ett forslag pa tva pojkar, och sa tog jag en boda till byn dar dom bor och efter en inte allt for lang stunds samtal fick dom jobbet. type casting ar mitt motto. (det syns inte minst pa mina tva senaste kortfilmer, varav en hade premiar pa gbg filmfestival i ar och en hittills bara ar inspelad...)

nu nar castingen ar avklarad har da repetitionerna borjat. mina skadespelare ar i tolvarsaldern. och nar det dyker upp en vit och skaggig regissor som haller pa med ett konstigt projekt, sa kan vem som helst bli nervos. sa i repetitionsarbetet maste jag nu huvudsakligen gora dom avslappnade med mej omkring sej. dessutom pratar vi mycket om manuset. jag har skrivit in en hel del 'suspension', som min regisass caroline sa. och det innebar att en hel del saker ar lamnade bortanfor alla forklaringar. men det ar ju viktigt att skadisarna har ett hum om vilka dom ar, kommer ifran, ar pavag, och sa vidare. sa vi snackar mycket just nu.

jag har ocksa forsokt fa bort alla krav pa prestation. men om den svenska skolan kan vara lite latt oinspirerande, sa ar ugandiskt utbildningssystem inte kant for att uppmuntra barn till fantasi och sjalvstandighet. auktoritet ar honnorsordet, precis som inom nagra svenska partier, utan att namna att det ar folkpartiet jag syftar pa. i vilket fall som helst har det varit svart att fa barnen att ga igang pa och fantisera kring karaktarerna som dom ska spela. dom var oerhort radda att saja fel, aven om jag gang pa gang envisades med att papeka att det inte fanns nagra ratt eller fel. jobbigast blev det nar caroline rakade ge ett forslag pa forklaring till filmens handling. da adopterade barnen det forslaget och det kravdes mycket overtalning for att dom skulle glomma vad hon sagt. men tre dagar senare ar alla i alla fall mer avslappnade med varanda. och barnen, erick och innocent som dom heter, borjar bli mer lekfulla infor det kommande arbetet.

sa jag ligger inte somnlos pa grund av skadespelarna. nu ligger jag somnlos pa grund av visuella losningar. min kare produktionsledare geoffrey lyckades forlagga dom komponenter jag hade haft med mej fran sverige som skulle anvandas for att bygga en dolly pa rals. det vill saja en inspelningsvagn for mjuka och fina kamerarorelser, for er som inte snackar snacket. sa en stund fick jag tanka om alla akningar som skulle goras i filmen. men geoffrey ar ju produktionsledare och har den uppfiningsrikedom som bara manniskor i ett u-land kan ha, och producerade ett haftigt hemmasnickrat alternativ. akningarna blir av.

manga andra bilder haller mej somnlos och latt pa tokighetens brant. det galler dromsekvenser, etableringar, och annat viktigt for en kortfilm som inte ska ha hela den svenska kortfilmsestetikens fulhet. vi far se. jag kommer antagligen hem med nat som ser precis ut som allt annat, som alla andra...