hettan ar nast intill outhardlig. att det regnar lite pa eftermiddagarna gor varken till eller fran, utom att det kanske blir lite mer angbastu over det hela. jag uthardar.
ordet sprider sej och snart ar jag filmregissoren med hela orten. med ett invanarantal som malmo (56% under 18 ar, sa det blir inte svart att hitta skadespelare...). att vara vitingen i hatt som sysslar med roliga saker ar roligt saklart. men det kan ha en bitter eftersmak. speciellt for att sa manga tror att man kommer dragande med hollywood-miljoner. det gor jag inte, sa jag far ta det lugnt, och svara tydligt pa fragor om eventuell anstallning.
castingarbetet ska dra igang om en vecka. innan dess ska jag ha lokaliserat locations for dom olika scenerna och hyrt de flesta av teamet. castingen ar det jag ser fram emot mest. aven om det ar kul att fara runt pa en boda i trakterna och titta pa overgivna fort och tagstationer. problemet ar bara att det ar for gront nu. uganda ar ett extremt frodigt land och det ar sa gront ute att det gor ont i ogonen. risken ar stor att filmen blir ful. om jag inte hittar bra inspelningsplatser. darfor har man en bra produktionsledare, och geoffrey kommer med den ena underbara iden efter den andra om olika platser som ser bra ut. varfor ar det inte bara torrt och javligt, som afrika alltid ar pa aktuellt?
kanske ar det dags att formulera mej kring fenomenet boda-bodas. for det kommer vara standigt aterkommande i den har bloggen.
boda-bodas ar den ugandiska cykeltaxin, som nu mer ar moppetaxi, och som dessutom spridit sej en bra bit over granserna at olika hall. jag sag mangder i kenya och har hort rykten om dom i rwanda. enligt ugandierna sa ar bodas ett nodvandigt ont och alla problem i samhallet skylls pa dessa unga man som hanger med sina polerade moppar i vartenda gathorn. visst ar dom hustlers som forsoker lura dej om dom kan, och vill man roka malawi gold (starkt intoxikerande och illegalt) sa ska man tala med sin narmaste boda-boda. men kora moppe kan dom. med vinden i haret och livet pa en skor trad far man som en idiot genom trafiken. men fram kommer man. eller har jag gjort hittills i alla fall. peppar, peppar, och sa vidare. sag en boda ramla senast igar. damen pa pakethallaren blev inte sa farligt skadad, men valdigt arg.
pratade med en vacker kvinna hemma i sverige pa en knastrig telefon, om alla insekter. det ar alldeles for mycket djur har. senast igar bestamde sej en spindel for att sova lite pa min datorskarm och pa internetcafeets vagg gar en myrstig, nagonstans ifran, nagonstans till. med allergi mot insektsbett gor det livet lite mer spannande. inte sa att jag svullnar igen och dor, men det kliar, blir valdigt svullet och har sej. sa jag kletar in mej i rikliga mangder av apotekets mygga, och ar noggrann med myggnatet nar jag ska sova.
svarare att skydda sej mot ar dock bakteriefloran. whiskeysorten som dodar allt i magen heter bond 7 (starkt intoxikerande och legalt) och kostar typ 30 spann pa ugandiska coop. ett litet glas med detta innan laggdags inte bara somnar man gott pa, utan far en, om inte bra mage, sa battre.

du börjar låta så där härligt blasé som endast ugandisk värme och whisky kan åstadkomma. inte undra på att britterna lät allt gå dem ur nävarna. trots att deras bränsle stavades gt. må väl bäste bror. vi ses om några veckor.
SvaraRaderar