fredag 16 april 2010

Grejen med jobbet

Okej, tiden gar.
Efter tva outhardliga veckor har det antligen bestamt sej for att regna lite. Hettan var smartsam, dammet kvavande och natterna alldeles plaskblota. Kapucsinski skrev om den afrikanska natten i reportagesamligen Fotbollskriget. Om hur den afrikanska natten straffar alla som spottar i glaset. Det finns bara ett satt att sova; att vara medvetslos. Och eftersom jag inte vill supa sa har jag inte sovit en hel natt pa ungefar tva veckor. Inatt bestamde sej vadergudarna for att bista dom svaga och det regnade hela natten. Jag sov som en stock.
Vad ar foresten 'Det' i 'Det regnar'?
Problemet med regnet ar dock att fargerna forandras. Allt gar fran en vacker och gyllenrod ton, utblekt och dallrande, till helt mattade, djupgrona och morkroda farger. Det blir ju inga snygga bilder av det. Forhoppnignsvis kan en begavad gradare hemma fixa det fula och gora det snyggt.
Ett annat problem med regnet ar att man maste akta sej for vart man gar om ovadret hanger i luften. Igar gick jag bara tvars over gatan for att kopa telefon-credits, max 15 meter fran mitt hotell. Det holl pa att blasa upp sa jag anade vad som stundade, men jag hade ocksa ett viktigt sms att skicka till Europa. 'Jag hinner', tankte jag. Men jag hann inte. Jag fastnade en timme i den tva kvadratmeter stora kiosken. Och trangdes med fyra andra man som haft viktiga arenden just innan jordens undergang. Det gar liksom inte att korsa gatan, for det ar inte en gata langre. Det ar en meterdjup, rod och valdigt strom flod.
Sms:et till Europa gick anda inte fram...
Som vanligt har jag tagit med mej konstigheter. Storogda manniskor undrar vart jag ska med den mansstora dockan i kostym. Mina vanner far miljoner fragor fran publiken som vaxer for var minut. Runt om samlas folk som vill ha en del av kakan, ett par tusen shillings, ett visum till Sverige eller i alla fall en filmroll. Och den assisterande hotellchefen dar jag bor fick nastan sparken efter att ha staterat i filmen. Jag lyckades dock tala hotellagaren till ratta. 'Mr Mzee, det har ar ett drama, ingen dokumentar. Jag gor inget journalistiskt jobb, gud bevars'.
Men regnet satter ocksa stopp for filmandet. Det ar svart att skjuta scener i knadjup gyttja. Har jag tur kommer dom sista veckorna bli lika torra, spruckna och plagsamma, som dom som hittills passerat.
Guds frid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar