konsten att bekanta sej med rosewood

det här är mitt sista resetips för den här gången. resan är nämligen abrupt avslutad, precis som sist jag reste till afrika.

min bror kom till nairobi som planerat och jag mötte upp honom på jomo kenyatta international airport. samma dag begick vi förstaklass på tåget till indiska oceanen. indiska oceanen var fino och jag gjorde såna där saker som jag sällan gjort i afrika förr. relaxade, snorklade och dom grejerna. jag har alltså sett clownfiskar, barracudor och lejonfiskar in real life. det var en cool upplevelse, i ordets rätta bemärkelse. barracudan var lite läskig dock när den attackerade och så, men jag överlevde djurlivet.

vi begick således förstaklass tillbaka till nairobi efter en dryg vecka vid kusten. (det var för övrigt en jävligt svart och ironisk upplevelse när en av alla de beach boys, som hänger på stranden och kränger skit till turister, kom fram till oss halvt ihjälsvulten och med hepatitgula ögonvitor, och sa 'welcome to paradise'.)

tågresan tar drygt tolv timmar, och oftast längre tid eftersom det är afrika och inget funkar. bror och jag delade kupé och på natten vaknade jag av ett trängande behov i blåsan. jag drog på mej byxor och sprang ut i korridoren, där jag upptäckte att tåget stod still. en fullkomligt klar fullmåne sken över savannen. vi väntade väl in ett annat tåg eller nåt sånt. utanför toletten stod tre tågpoliser, såna där uniformerade typer som åker med tågen och ska bevara säkerhet och ordning. dom bad mej i alla fall att följa med av tåget. jag sa att jag bara skulle gå på toaletten. då lyfte dom av mej från tåget och började slå sönder mej med sina batonger.

dom kenyanska polisbatongerna är av rosewood, ett av världens hårdaste träslag. läkaren i nairobi som sydde ihop mej sa att 'ja, sån är ju polisen här, och det var ju tur att dom inte spräckte skallen på dej i alla fall'.

när dom hade misshandlat klart mej tog dom alla pengar som jag hade i fickorna. bror vaknade när jag kom tillbaka och lite lätt chockade somnade vi till tågets dunkande, när det väl började rulla igen.

på morgonen knackade det på dörren. då var det polisen, nu i civila kläder, som ville ha lite socker för att dom inte skulle ringa nairobi och anmäla mej, för jag vet inte vad. eftersom vi inte ville ha en patrull väntandes i nairobi fick vi helt sonika pynta igen.

vi kom fram till nairobi och stack, fort som fan, från stationen. vi ville ju inte riskera att snuten skulle vilja ha ytterligare socker för nåt. det var ett par dystra dagar i nairobi innan bror for hem. när han väl hade farit kände jag verkligen hur ohållbart det skulle va för mej att hänga runt i nairobi innan alex skulle komma. jag hade nog inte klarat av det helt enkelt. så jag ringde sos international och fick en biljett hem samma dag. jag tror handläggarna på sos international snart kommer skicka rabattkuponger till mej. nåt i stil med 'bli misshandlad i afrika tre gånger och få den fjärde hemresan gratis'.

nu begår jag västkusten och slickar mina sår.