faktumet att jag inte kan lagga upp bilder stor mej just nu. under hela inspelningen har innocent, 12 ar, som spelar en av huvudkaraktarerna, haft min digitalkamera. och jag kan ju saja att han har tagit bilder som jag aldrig skulle kunnat ta. pa alla andra. dar dom ar avslappnade och roliga. sa fort jag plockar fram kameran stelnar alla till och blir nervosa over att prestera infor vitingen.
inspelningen har handlat mycket om att vanta. dock inte pa skadespelare och crew den har gangen. jag var oerhort tydlig med hur jag skulle reagera om folk kom sent. sa det har ingen gjort. jag tror jag skramde skiten ur dom. daremot har jag vantat pa regn. det ar nog inte en smart ide egentligen att film i uganda under de 'blota manaderna', som det kallas har. men att filma under de 'torra manaderna' hade inneburit en langsam och plagsam dod. det har varit valdigt jobbigt som det varit att sta under solen och forsoka koncentrera sej pa vad som hander framfor kameran, samtidigt som huden brinner. jag ar just nu bonnebrannan personifierad. min bror kommer skratta gott nar han kommer.
jag har ocksa vantat pa myndigheter. tack vare auktoriteter har jag varit tvungen att tanka om flera scener. vilket pa manga satt varit bra. jag tror i regel pa impuls och att ga pa ens forsta ide, men flera av mina scener har blivit battre av att jag fatt skit av polis och militar. till exempel blev vi utsparkade fran tagstationen av en galen polisofficer. vi hade tillstand fran den lokale ordforanden. ett speciellt system man har har i uganda, med ett stort natverk av lokala ordforanden, typ borgmastare for alla stadsdelar och byar, samt en javla massa radgivare. men polisen tyckte inte att vart tillstand var nog. sjalvklart ville han ha en liten muta, och jag hade garna mutat honom for att fa ta en sista tagning (vi var namligen nastan klara redan nar han dok upp). men han var alldeles for dum for att nagonsin komma fram till den punkt da jag kunde ge honom lite socker. han ville liksom inte lyssna. sa vi fick packa ihop. och jag ber till gudarna att de tagningar jag hade hunnit fa dittills kommer vara nog.
annars tvingade militaren mej att byta inspelningsplats ett par ganger. och det blev nog battre, faktiskt. en positiv sak med att filma i en region dar det inte varit fred i mer an max ett ar.
att arbeta ihop med tadej har varit fantastiskt. slovenen ar ju dokumentarfotograf i grunden och jag tror att hans oga i kombination med ett valplanerat bildmanus och varit en mycket intressant kombination. han ar van vid att ta schyssta bilder med bara nagon hundradels betanketid. nu hade han en vecka pa sej att titta igenom bildmanus, och vi satt manga kvallar och diskuterade igenom alla tagningar, bild for bild.
men jag befinner mej i den gamla vanliga situationen idag. du vet: tank om allt ar skit och jag inte vet vad jag sysslar med, vad gor jag da?
just nu ar jag tillbaka pa backpacker's i kampala och ror mej ikvall vidare till kenya, medelst flyg. bussturen tar man inte for manga ganger under ett ar. i nairobi ska jag omedelbart hamta ut och bekrafta min tagbokning till kusten. alla nummer jag fick till tagbokningen fungerade inte. sa jag fragade en danska vid namn josefine, som jag sprang pa i uganda, om hon kunde boka biljetterna at mej nar hon passerade nairobi pa hemvagen. det kunde hon. hon har sms:at och sagt att allt gick fino. men arligt talat tror jag inte pa sana saker som tur langre. jag tror pa att bokningen fungerade i den stund da jag star med biljetterna i handen.
min bror och jag ska fara forsta klass, med egen kupe och 'all inclucive' for endast $US50, hela vagen till mombasa och indiska oceanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar